Solen lyste så fint hela förmiddagen och då sätter min måste-göra-något-gen in och jag tänkte att jag ska bara..

Dagens lilla projekt blev ett stort projekt. Jag hade ju planerat in dagen så bra vad jag skulle göra och en av sakerna var att riva bort tapeterna ovanför bänken vid micron och den lilla lilla biten ovanför dörren in till kontoret men det var besvärligare än jag trodde och det tog hela långa dagen.

Ni ser, inte är det ett stort jobb men tidsoptimisten i mig räknade inte med allt..

Plockade ur skåpen och gjorde en välbehövlig rensning av dem. Utnyttjade ungarna idag med jag satte upp dem på bänken gav dem var sin blöt svamp och sa åt dem att blöta ner tapeten så att den skulle lossna bättre. Det var den enda stunden på hela dagen om de varit tysta och lugna och de tyckte att det var jätteroligt.

Kom på efter ett tag att jag kanske skulle förklara för dem att man INTE fick göra så här överallt i huset.  

Ovanför dörren satt det som bara den men lossnade då man blötte så det var att ta lite i taget.

Lunchen intogs i vardagsrummet som ni kanske kan förstå.

Fick till slut bort all tapet och har nu spacklat.  

Har spacklat och slipat det mesta men perfektionisten Fredrik kom just hem och står redan med en spackelspade i handen... Inte duger det man gör.. Han hittar fler ställen att spackla.

Försöker att förklara att i ett gammalt hus som vårat så kan man hålla på hur mycket som helst. Det blir aldrig klart, och i ett gammalt hus så SKA det vara lite snett och vint och det ska synas att det bott folk här i 100 år. Det ska INTE vara perfekt..  


Skulle ha målat men glömde att jag tog med mig mitt rollerhandtag till mormor så jag får måla imorgon och så måste jag köpa mer maskeringstejp. Sen ska det bli vitt och fint..