För det första så har jag inte så många bra, nära vänner, jag känner mycket med folk men det är inte med alla som jag känner mig helt 100 bekväm med.

MEN! Jag har 4 vänner som jag känner att jag prata om allt och inget med. En bra vän ska kunna trösta, stötta, gråta inför en, jag ska kunna gråta inför dem, visa sina känslor och kunna ta att man visar sina egna känslor för och man ska kunna prata om ALLT. 

Mina tre vänner Annika, Therese och Marianne är sådana personer och jag värdesätter dem verkligen men man är dålig på att visa det och säga det men jag tycker verkligen om er ska ni veta.  

Therese är den jag umgås mest med och vi har så mycket gemensamt. Hon är mer som lillasyster tycker jag. Vet inte om hon håller med om det ;)

Annika är den jag vänder mig för råd och surr på telefon. Vi hinner inte umgås så mycket och det är tråkigt. Mest är det mitt fel för hon har ingen bil att ta sig till mig med =(

Marianne är storasystern som jag aldrig fick. Trots en stor ålderskillnad så kommer vi överens hur bra som helst och vi har aldrig bråkat eller varit sura på varandra. 
Marianne vet jag skulle ställa upp i vårt och torrt för mig bara hon kunde. Vi behöver inte ha så mycket kontakt med varandra, vi vet att vi finns där för varandra om det är något och det räcker ganska långt. 



Min allra bästa vän är min syster =) Jag vet, jag vet, jag hör henne i huvudet just nu då hon utbrister " mäh tönt" Men med henne kan man snacka om allt och hon känner mig bäst av alla (vore konstigt annars kanske) 

Tycker om er allihop..